Skrivet av: Ewa Thalén Finné | december 10, 2009

Vad är det som händer med sjukförsäkringen?

Under våren 2006 hade en av kvällstidningarna en lång reportageserie om människor som efter ett års sjukfrånvaro blev omförsäkrade till sjukersättning, det vi i dagligt tal kallar förtidspension. Personerna i artiklarna vill absolut inte få sjukersättning utan ansåg att om de fick rätt behandling skulle de åter bli friska. Det viktigaste skälet för att de inte ville bli förtidspensionerade var att när man blev det, blev man även uppsagt från sitt arbete – vilket många ansåg vara en katastrof. Under 10 års tid förtidspensionerades 140 personer om dagen.

Sverige är det land i världen med längst medellivslängd och friskaste befolkning, men ändå hade vi flest sjukskrivna och förtidspensionärer.

Alliansen gick till val på att förbättra sjukförsäkringen. Vi ville och vill förbättra rehabiliteringen och skapa tydliga regelverk för att öka möjligheten för dem som idag är sjukskrivna med arbetsförmåga att ta sig tillbaka till arbetslivet. Detta gäller naturligtvis även alla dem som mot sin vilja blev förtidspensionärer.

För vår del var och är det självklart så att om man inte har arbetsförmåga så ska man fortsatt vara sjukskriven.

Det som händer vid årsskiftet är att Arbetsförmedlingen får ansvar för att erbjuda de med arbetsförmåga, som omförsäkras ett anpassat 3 månader långt introduktionsprogram.

 Reformerna handlar inte om att tvinga sjuka ut i arbetslivet. Reformerna handlar inte heller om att ekonomiskt straffa de som inte har möjlighet att arbeta. De som inte kan delta kommer, precis som tidigare, att få sjukpenning i stället.

 Det grundläggande syftet med alla de stora reformer som har skett inom sjukförsäkringen är att ta tillvara på den kraft och vilja att arbeta som finns, även hos de som under flera år, i vissa fall decennier, varit sjukskrivna och förtidspensionerade. Personer som aldrig någonsin fått frågan om de har möjlighet att delta i arbetslivet kommer nu att få frågan, individuell stöd och en gedigen rehabiliteringsmöjlighet.

 Man kan under introduktionen bland annat få stöd av arbetsterapeuter, psykologer, sjukgymnaster och socialkonsulenter. För somliga, men inte alla, handlar det om att hitta ett nytt arbete och/eller nya arbetsuppgifter på arbetsmarknaden, exempelvis med lönebidrag eller nyfriskjobb. Under tiden som en person deltar i introduktion och andra program utbetalas aktivitetsstöd, på vanligt sätt. Det kommer även att gälla den som får tjänstledigt från sin anställning för att delta i ett program.

 Regeringen föreslår också en snabbare väg tillbaka till för den som under sin sjukdom lämnat a-kassan. För den som varit långvarigt sjukfrånvarande och avslutat sitt medlemskap under perioden 2007 fram till i år blev det möjligt att återinträda i a-kassan redan från den 1 oktober och att upparbeta ett medlemsvillkor på endast tre i stället för tolv månader. Det är viktigt att regelverket utformas så att den som varit sjuk länge erbjuds möjlighet att få inkomstrelaterad ersättning. Vi föreslår därför även att arbete upp till tio år tillbaka i tiden ska kunna ge rätt till ersättning (idag är gränsen fem år).

Jag förstår att människor känner oro, inte minst för den mediala bild som utmålas av omförsäkringen och andra förändringar. Syftet med de reformer som sker inom sjukförsäkringen handlar inte om att straffa eller tvinga sjuka in i arbete. Skulle någon enskild del av reformpaketet i det avseendet inte fungera som det var tänkt kommer vi att lyssna på synpunkter och överväga förändringar. Inom kort görs exempelvis en förändring av reglerna avseende prövning vid 180 dagar, där tolkningen av reglerna visade sig få orimliga effekter för ett antal svårt sjuka människor.

 Totalt avsätter regeringen 17 miljarder kronor för introduktionsprogrammet hos arbetsförmedlingen och redan nu uppges uppemot två tredjedelar av deltagarna kunna hitta möjligheter till arbete.

Självklart kommer regeringen att följa utvecklingen för att hjälpa människor att komma till sin rätt. De som kan arbeta ska göra så, men de som inte kan ska fortsatt vara sjukskrivna eller få sjukersättning.

Annonser

Responses

  1. Men du … du glömmer en grupp. Nämligen alla de som vill arbeta och inte vill vara sjukskrivna men som inte får arbeta.

    Naturligtvis finns ingen sådan grupp. Men om vi rent hypotetiskt tänker oss att det åtminstone finns en enda människa som uppfyller de två variablerna ”vill arbeta” och ”inte får arbeta” så kan vi tänka oss följande scenario.

    1) Man fyllda 62
    2) Vill ej bli medicinerad
    3) Post Traumatic Stress Disorder
    4) Vänster hjärtkammare förstorad.
    5) Risk uppenbar för stor kärlkatastrof
    6) Utomordentliga meriter och arbetslivserfarenheter
    7) Försäkringskassan och läkare överens om att patienten får jobba fem timmar i veckan och att de fem timmarna skall uppdelas på två arbetsdagar om 2,5 timmar. Dock måste en vilodag petas in mellan de två arbetsdagarna.

    Handen på hjärtat kära Ewa Thalén Finnés. Var finns den ivrige arbetsgivaren som väntar på denne 62-årige man?

    Med vänlig hälsning
    Max Hobstig

  2. Självklart finns det människor som är så sjuka att ingen rehabilitering, medicinering eller annat hjälper. Och självklart finns det gränsfall som är svåra att avgöra, därför är det också mycket viktigt att Försäkringskassan som utövare och uttolkare av lagstiftningen har ett rättssäkert regelverk och lämplig tillämpning av detta.

  3. I all hast

    Som beprövad riksdagsledamot med erfarenhet från flera tunga utskott vet du lika väl som jag att Försäkringskassan har att utöva och tolka gällande lagstiftningen. Lika väl som jag vet du att det är Riksdagen som skriver lagarna. Försäkringskassan har att rätta sig efter de lagar som riksdagen stiftar.

    Men handen på hjärtat – Har det någonsin föresvävat dig att lagar kan bli fel eller att alla lagar felfria? Och, gud förbjude, vad händer om en lag har blivit fel?

    Jag tar ett exempel som inte är så värst gammalt:
    Vägverkets miljardprioriteringar på underhåll kan göras på felaktiga grunder, varnar Riksrevisionen i en kritisk rapport. Det innebär att verket kanske väljer att laga fel vägar till för mycket pengar.

    Om lagarna tillåter Försäkringskassan att tolka lagstiftningen utanför lagstiftarnas intentioner och göra prioriteringar mot lagstiftarnas intentioner är antingen lagen fel eller så har Försäkringskassan inte tolkade lagen på ett riktigt sätt. Oavsett vems fel, så drabbas medborgare av alla kulörer. Även moderater.

  4. Jo, det är klart att lagstiftning ibland inte alltid får avsedda effekter eller oväntad sidoverkan. Som politiker är det då också viktigt att vara lyhörd och beredd på att ompröva eller komplettera sina beslut. Allians för Sverige har gjort så vid ett flertal tillfällen, bland annat har vi kompletterat lagstiftningen om sjukförsäkringsreglerna.

    Tyvärr beskrivs sällan sådan lyhördhet som positiv i svensk media utan snarare blir då rubriksättningen ”(någon) backar om (något)”. Rubriksättning eller ej så krävs det i vilket fall som helst mod och självförtroende för att våga vara ödmjuk i den politiska debatten – även om oresonligt självförtroende åtminstone opinionsmässigt verkar belönas i högre omfattning.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: