Skrivet av: Ewa Thalén Finné | april 13, 2010

Frihet för individen eller kollektivet?

I dag vaknade jag till nyheten att Mona Sahlin omprövat sin politik och formulerat fyra nya mål. Äntligen tänkte jag, skulle vi få möjlighet att börja prata sakpolitik med oppositionen.

Efter att ha läst igenom artikeln på DN debatt kan jag konstatera att målen inte på något sätt känns nya – dessutom är de så allmängiltiga att väl alla kan ställa sig bakom dem. För vem vill inte ha fler jobb, mer utbildning, minska barnfattigdom och minskat socialbidragsberoende. Dessa mål vill väl alla nå. De allra flesta vill väl även ha fred på jorden, avskaffad svält och respekt för mänskliga rättigheter.

Samtidigt kan jag konstatera att jag inte finner några vägar för hur detta ska gå till när jag läser artikeln, utan det är svepande formuleringar. Så tji fick jag – fortfarande saknas konkreta förslag – dessutom var det socialdemokraternas förslag till mål inte den samlade oppositionens.

Mona Sahlin skriver att fler jobb ska nås genom särskilda insatser mot unga och nyanlända – vad nu det betyder – kan konstatera att i (S) förslagen ligger en fördubbling av arbetsgivaravgiften för arbetsgivare som anställer unga under 26 år – är det denna ungdomsskatt på 10 miljarder som kallas särskild satsning?

Sahlin skriver även att kvinnors sysselsättning måste öka – de enda förslag jag känner till är lagstiftning om rätt till heltid och höjd skatt för låg- och medelinkomsttagare – är det detta som är ökningen av kvinnornas sysselsättning?

Fler utbildningsplatser på högskolan och ytterligare insatser för att fler vuxna ska kunna gå på högskolan skriver Mona Sahlin, platser som inte efterfrågas, då det finns tomma platser. Ska bli intressant och se hur dessa finansieras, eller ska det bli fler platser till samma summa pengar?

Minskad barnfattigdom ska genomföras – genom att utöver regeringens förslag till höjt flerbarnstillägg, även höja tilläggsbidraget för studenter med barn och höjt underhållsstöd till ensamstående föräldrar. I sig angelägna förslag – men hur ska det finansieras?

Slutligen minskat socialbidragsberoende, något som alla vill uppnå. Vägen är att fler får jobb. Självklart är det så. Vägen mot både barnfattigdom och socialbidragsberoende är att fler får och har ett arbete. Det är den viktigaste frågan framåt – vi måste föra politik för fler jobb.

Den stora skiljelinjen mellan Alliansen och (S) i denna fråga är vilka åtgärder som just ger fler jobb. Är det att det bättre lönar sig att arbeta och en politik för bättre företagsklimat där företagen ska vilja anställa, eller är det en politik med högre a-kassa, lag om heltid, höjd arbetsgivaravgift för unga och höjd skatt för låg- och medelinkomsttagare?

För min del är svaret lätt – det måste löna sig bättre att arbeta och företag måste vilja anställa fler människor.

Det mest häpnadsväckande jag sedan läste i Mona Sahlins artikel handlar om frihet. Sahlin skriver att Socialdemokratin är en frihetsrörelse – då höll jag på att sätta kaffet i halsen. Det viktigaste skälet till att jag blev just moderat handlar om frihet. Den frihetliga rätten att inte behöva gå till folktandvården, att få gå i den skola man vill eller välja vilken doktor man vill träffa. Det var en omöjlighet när jag växte upp – om man inte hade föräldrar som var extremt förmögna, vältaliga och skrivkunniga.

För mig har socialdemokraterna alltid stått för ofrihet, där kollektivet sätts före individen – där politiker och tjänstemän vet bäst och framför allt bättre än vanliga små människor.

För mig innebär frihet att människor får göra sina livsval utan och dessa ska ske utan överprövning av politiker!

Annonser

Responses

  1. […] i Ewa Thalén Finnés beskrivning av det hela. De allra flesta vill ju ha bra skola, låg arbetslöshet, mänskliga […]

  2. Hej! Jag kan hålla med om mycket av det du skriver. Men frihetsbegreppet är inte helt enkelt alla gånger.

    Men, om man gör ett försök så skulle man kunna tänka sig att frihet innebär ”frihet från att slippa bli kränkt av staten”. Men ”frihet från” kan tolkas på många olika sätt.

    Men just som du visar på frihet för individen eller kollektivet.

    Då blir ju svaret enligt mig från för individen.

    För att verklig frihet skall vara möjligt , så måste man också ta ifrån statliga myndigheter och verk all makt över individen.

    Tex på Arbetsförmedlingen så bör inte Arbetsförmedlingen ha någon som helst makt över den arbetslösa eller den arbetssökande. All makt bör ligga i händerna på individen. Dvs, individen skall kunna ”diktera villkoren” till den handläggare eller den coach man har. Dvs om individen ställer ”ultimatum” eller ”kräver något” så skall Arbetsförmedlingen bara göra som individen säger och tillmötes gå honom/henne.

    Detta skulle förbättra relationen mellan individ och arbetsförmedling.

    Idag är individen både maktlös och totalt skyddslös gentemot myndigheter eller statliga verk. Hot och trakasserier mot arbetslösa och arbetssökande är vardag på alla arbetsförmedlingar i hela Sverige.

    Genom att staten ändrade regelverket så man istället gör Arbetsförmedlingen totalt maktlös så blir situationen bättre för individen.

    Individen har vissa behov och skall ha rätt att kräva sin rätt. Tex om individen säger ”Det här behöver jag och det skall du fixa” så är det bara till att ansvarig handläggare följer detta.

    Arbetsförmedlingen måste helt enkelt göras totalt maktlös. Vi behöver en institution som är helt i händerna på de arbetslösa som kan diktera villkoren för sin samverkan med arbetsförmedlingen, annars kan det aldrig fungera.

    Så frihet för individen, betyder att en myndighet skall följa individens krav och önskemål till 100% annars finns det ingen frihet för individen.

    • Sa for att du, Mikael Drakenberg skall kunna njuta av friheten av att lata dig och inte bry dig ett dyft, vill du tvangsinstifta 100%:s ofrihet for alla som betlar for att du skall kunna fa utrymme for att gora exakt vad som faller dig in i det exakta ogonblick du bestammer dig for att det kanske vore en bra ide?

  3. […] som skriver i ämnet: essbeck, Ewa Thalén Finné,  Fogelquist, I huvudet på Pär Gustafsson, Scaber Nestor, ST,  Stefans […]

  4. Bra att nagon antligen papekar detta uppenbara forhallande. Inte bara friheten for individen (negativ frihet) samt frihet for kollektivet/det offentliga ( positiv frihet) utan ocksa frihet for individen i statliga organisationer. Vad som fick mig att bli moderat var en djupt krankande och formande upplevelse i min barndom. Jag hade epillepsi grand mal. Fick ett anfall nar jag var 11. kunde ha dott pa kuppen. Eftersom min familj tillhor den rika graddhyllan i arbetarsverige (jag ar fodd i en Gastriksk kommun) och aven jag hade pengar vid fodseln har bade jag och mina foraldrar betlat massvis i skatt for att uppratthalla varat ”jamlika” sjukvardssystem. Pa den tiden (25-30 ar sedan var skatten mycket hogre). Helt plotsligt var jag inte ett prioriterat fall och vagrades vard av anledningar jag an idag inte kan forsta. Varfor? Rika foraldrar och vi kunde betala for oss? Ja men vi hade ju solidariskt betalat skatt till det underbara systemet for att vi/jag skulle kunna ta del av den hogklassiga vard som de svenska sjukhusen erbjuder. Men nej. Hade jag inte haft valbestallda foraldrar som tog upp en privat kamp med kommun och landsting och pa egen hand fick mig inskriven pa Uppsala Akademiska hade jag troligen dott sisadar nar jag var 12 – for 25 ar sedan. Man kan bara kampa om man har ork men jag hade anfall stup i ett och var urlakad. Nar foraldrarna val fatt in mig pa Akademiska Sjukhuset var den socialdemokratiska kommunen jag vaxte upp i tvungen att ta sig an mitt fall och remittera kostnaden till Gavleborgs landsting. Det ar sorgligt att Socialdemokraternas jamlika system kraver att man maste ha valbestallda foraldrar eler slaktingar om man skall kunna klara sig nagot sanar i livet – om man u inte fotts till en superhjalte. Allt detta fick mig att inse att det enda parti artt lita pa i varden var det som ville bryta ned systemet (da ville moderaterna ga langre an idag, men annu idag ar de det mest palitliga parti vi har i vardfragor) samt en inblick att om nagot skulle fixas, om jag skulle klara mig kunde jag endast lita pa mig sjalv, min vilja/liskraft och mina foraldrar.
    Sa darfor ar alla ”valvilliga” forsok av myndigheterna att omyndigforklara valjare, patienter, skattebetalare och medborgare principiellt av ondo redan nar tanken formuleras.

  5. Drakenberg,

    Du är fri att göra som du vill – det vill säga inte följa Arbetsförmedlingens instruktioner. Men om du vill ha mina pengar för att i arbetslöshet kunna försörja dig så har jag rätt att ställa krav – eftersom den skatt jag betalar är en inskränkning i min frihet.

    Det är med andra ord inte alls upp till en arbetslös att säga till arbetsförmedlaren vad man vill ha, eftersom arbetsförmedlaren och hela den verksamheten betalas av andra. Du har inte frihet att diktera vart värdet av mina arbetsinsatser ska kanaliseras. För i så fall är den ömsesidig och då vill jag ha din a-kassa. Ge mig.

    Precis som Per skriver är det stor skillnad mellan positiva friheter och negativa diton.

  6. […] som skriver i ämnet: essbeck, Ewa Thalén Finné,  Fogelquist, I huvudet på Pär Gustafsson, Scaber Nestor, ST,  Stefans […]

  7. […] skriver i ämnet: Aftonbladet1, Aftonbladet2, Bodströmsamhället, DN1, DN2, essbeck, Ewa Thalén Finné,  Fogelquist, I huvudet på Pär Gustafsson, Pex, Scaber Nestor, ST,  Stefans […]


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: