Skrivet av: Ewa Thalén Finné | maj 8, 2010

Fler jobb eller mer arbetsmarknadspolitik?

Man kan verkligen fundera över om man på allvar kan tro att minskad arbetstid och ökade kostnader för företagen med 25 % ökar antalet människor med ett jobb att gå till – i Vänsterpartiets fantasivärld verkar det vara på det sättet.

Det kan säkert för en och annan kännas lockande att få arbeta mindre utan att lönen minskar. Risken är ju onekligen stor att man ska utföra samma arbetsuppgifter på kortare tid, eftersom företagen inte kommer att ha någon möjlighet att anställa någon annan för de timmar som man själv inte arbeta, eftersom det inte blir någon kostnadsminskning.

Fast å andra sidan verkar inte vänsterns oppositionspartier vilja ha en politik för fler jobb – det är åtminstone min slutsats när jag läser om deras förslag. Höjd arbetsgivaravgift för unga med åtta miljarder, bort med hurshållsnära tjänster, höjda ersättningar i a-kassan, km-skatter på transporter och andra höjda skatter rent generellt.

Förvånad blir jag nu inte, eftersom det ju är det som framtiden gäller, fler jobb eller högre bidrag för dem som inte jobbar.

Jag vet i alla fall vilken framtid jag väljer – den som ger jobb!

Annonser

Responses

  1. Hej Ewa!

    Givetvis är det fler jobb vi skall satsa på, men man måste börja där grunden finns, nämligen i den högre utbildningen.

    Tittar vi idag så kan vi konstatera att de som har utexaminerats sedan studerandevillkoret togs bort 2007, så är en majoritet utanför arbetsmarknaden och utanför samhället beroende på olika orsaker.

    Vi kan tex se att det finns ett samband mellan nyutexaminerade och relativt nyutexaminerades arbetslöshet och utanförskap och detta i relation till rapporterna ”akademi eller verklighet” och ”Jakten på anställningsbarhet”.

    Kopplingen är den att i dessa två rapporter så hängs de nyutexaminerade och relativt nyutexaminerade unga akademikerna ut kollektivt och ”smädas” genom att de kallas ”oanställbara”. Detta utan att de drabbade har fått gå i svaromål.

    Hade detta hänt i TV så hade tex Rapport och Aktuellt blivit tvungna att publicera att de blivit fällda av granskningsnämnden för radio och tv.

    Men, ingenting har drabbat de som skrivit rapporterna ”Akademi eller verklighet” och ”Jakten på anställningsbarhet”, utan de har kommit undan med sitt ÖVERTRAMP.

    Eftersom de spridit rapporterna bland sina medlemmar så har vår situation försvårats eftersom arbetsgivarna gömmer sig bakom
    dessa rapporter för att ”slå undan benen” för
    nyutexaminerade och relativt nyutexaminerade unga akademiker. Men, de säger det inte rakt
    ut till oss utan det kommer istället någon ”mycket sjuk” reaktion för att bara sortera bort oss/exkludera oss totalt när vi söker jobb.

    Detta har jag egen erfarenhet av och det pågår fortfarande mycket aktivt för min egen del, så jag vet vad jag pratar om.

    Vad gäller ”Hushållsnära tjänster” så förstår jag de som är kritiska. Var och en skall ta hand om sin egen ”skit”. Var och en får ta hand om sin egen trädgård, var och en får tvätta sina egna fönster. Det är inte särskilt svårt att hinna med.

    Vad gäller ”A-Kassan” så behövs den särskilt för de som drabbats av ”Rättsövergreppet” som begicks i samband med att regeringen tog bort studerandevillkoret (2007). Att jag använder ordet ”Rättsövergrepp” baserar på det faktum att det inte gjordes någon konsekvensanalys innan man gick till beslut, vilket inte är i enlighet med ”god sed”.

    De som drabbades hamnade i ”rätts- och skyddslöst tillstånd”, då de inte kunde vända sig någonstans för att överklaga beslutet eftersom det är ett regeringsbeslut. Det gjorde att de som drabbades extra hårt av det borttagna studerandevillkoret hamnade vid sidan om samhället därför att de plockades bort ur socialförsäkringssystemet. Detta samtidigt som alla fackförbund som företräder akademikerna kan visa på att vi har långtidsarbetslöshet bland just nyutexaminerade och relativt nyutexaminerade unga akademiker, vilket gör att de behöver A-Kassa. Varför skall man säga att ”bara vissa” arbetslösa räknas och andra ”inte räknas” trots att de är arbetslösa och långtidsarbetslösa.

    Ännu värre är att vi kan se att ingen av de som har drabbats av det borttagna studerandevillkoret har fått hjälp eller stöd av Arbetsförmedlingen, och de har heller inte fått något stöd eller hjälp av någon av de kompletterande aktörerna, utan de har kastats ut i ett totalt ”nattsvart mörker” då de kastats rakt i armarna på kyrkan och välgörenhetsorganisationerna, dvs många har heller inte fått försörjningsstöd trots att de är kvalificerade för det enligt Socialtjänstlagen.

    Detta är inte förenligt med en civiliserat rättsstat.

    Vi som har drabbats känner oss tvingade att vända oss till länder utanför EU för att få hjälp, därför vi har utttömt alla möjligheter inom både Sverige och EU och där har alla dörrar stängts, åtminstone har jag drabbats av det.

    Jag har personligen känt mig tvingad att vända mig till USA och Kanada för att få hjälp och stöd, för i Sverige blir jag bara totalt exkluderad och utfryst (mobbad) överallt när jag söker jobb. Dvs, jag får inte en ärlig chans någonstans på hela arbetsmarknaden. Personligen så känner jag mig inte välkommen någonstans på hela arbetsmarknaden i Sverige.

    Ingen skall tvingas bli utsatt för sådana här rättsövergrepp, det är ovärdigt i en rättsstat.

    Mvh

    Mikael


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: