Skrivet av: Ewa Thalén Finné | februari 8, 2010

Afghanistan – vi behövs

Idag sörjer vi de svenska stupade soldaterna – en tragedi framför allt för de nära och kära. Två unga män som tagit ett personligt ansvar i att hjälpa ett avlägset land på fötter har tragiskt blivit dödade i sitt viktiga arbete.

Ibland när det talas om vår insats i Afghanistan talas det om att vi ska vinna krig. Sverige är emellertid inte i Afghanistan för att vinna krig utan för att bygga upp ett land där män, kvinnor, pojkar och flickor har någorlunda lika rättigheter. Vägen dit är lång, detta är ett folk som sällan upplevt fred och aldrig upplevt frihet. Det är ett land som saknar allt från vägar till rimliga bostäder, jobb, skolor och sjukhus. Rättsväsende med polis och domstolar är ett nytt inslag i den afghanska vardagen och summa summarum återstår mycket att göra. Men vi ska inte undvika det som är svårt för svårighetens skull.

Hos vissa verkar minnet vara kort – när styrkorna kom in i Afghanistan var det för att slå ner Al-Qaidas terrorister som stöddes av de dåvarande makthavarna Talibanerna, och det har vi arbetat med sedan dess. Den verkligt stora nyheten som kom fram när våra styrkor kom till Afghanistan var under vilka villkor kvinnor och flickor levde under – det vill säga inga rättigheter överhuvudtaget. Ingen skola, ingen rätt till arbete, knappt rätt att gå ut och om man gick ut var man tvungen att gå klädd i burka. Kvinnor hade ingen rätt att gå till någon manlig läkare och eftersom kvinnor inte fick arbeta som läkare (eller något annat) hade man med andra ord ingen rätt till läkarvård. Eftersom det bor drygt 30 miljoner människor i Afghanistan så handlar det om ungefär 15 miljoner flickor, tjejer och kvinnor. Men det är inte bara kvinnorna som far illa i extremismens fotspår.

Tänk er själva, du är en pojke i en avlägsen by med liten eller ingen kontakt med omvärlden. Omständigheterna är hårda och kanske överlever hela familjen vintern. Kanske. En dag får byn besök av några män som kan ge din familj mat så att ni klarar vintern men i utbyte måste du följa med dem. Männen är hotfulla. En tid senare vandrar du i en främmande stad på en marknad bland olika stånd där ortens lokala köpmän försöker sälja sina varor. Du är nervös. Livrädd. Plötsligt ringer den telefon som är kopplad till sprängladdningarna du bär på dig och en tiondels sekund senare blir allt svart. Platsen där du stod omvandlas till ett kaos av skrik och panik. Och från en plats längre bort observerar ett par mörkklädda män förstörelsen med tillfredsställelse.

Under åren som gått har Talibanstyret bytts ut i allmänna val, säkert inte perfekta, flickor har åter få börjat gå i skolan och kvinnor får åter gå ut. I vårt arbete i Afghanistan sätter vi in omfattande biståndsresurser men vi måste också stödja med säkerhet och utbildning till afghanernas egna säkerhetsstyrkor. Annars är allt förgäves.

Läs mer här:

Chatt på DN med Svenska Afghanistankommitténs ordförande.

Två tidigare ISAF-soldater kommenterar händelsen och står upp för vår insats i Afghanistan.

Försvarsmakten berättar om vad som händer med de dödade officerarna.

Huvudartikeln om händelsen.

Statsministern kommenterar.

S-kvinnor kommenterar.

Svenska Dagbladets ledarblogg kommenterar.

Nästa kontingent och övriga soldater på plats fullföljer sina uppdrag.

Kommentarer och önskningar om en mer samlad veteranpolitik.

 

Skicka Dina kondoleanser till FS18

På FS18:s anhörigblogg kan Du skicka kondoloeanser till de stupade soldaternas kamrater och anhöriga.

Annonser

Responses

  1. […] Ta hem trupperna och skicka dit biståndsarbetare «, Sorg och stolthet « Att tänka efter, Afghanistan – vi behövs « Ewa Thalén Fin, Dags att ifrågasätta den svenska närvaron i Afghanistan (Eva-Britt Svensson (v)); Sverige ut ur […]

  2. Vad ger Sverige rätt att införa våra idéer i andra länder? Vem har sagt att demokrati och jämställdhet är rätt? Man börjar ju ibland undra vilka som är terrorister här.

    Låt människorna i Afghanistan leva som de vill, även om det verkar grymt i våra ögon gör det förmodligen inte det i deras. Vi kan tycka att demokrati är en mänsklig rättighet, men det betyder inte att människor som inte tycker det far illa.

    Förövrigt löser man inte våld med våld. När jag var liten brukade jag alltid hamna i slagsmål. Någon slog mig och jag slog tillbaka och så fortsatte det. Vuxna lärde alltid mig att man inte ska lösa konflikter med våld och lik förbannat utövar de mäktigaste människorna i världen våld på en skala som ingen annan kan.

    Det är väl ganska lustigt? Jag blir slängd i fängelse om jag dödar någon på grund av staten, men om staten åker till Afghanistan och går loss följer inga konsekvenser. Sen blir vi bestörta när två soldater blir ihjälskjutna.

    Snälla, skicka inte fler vilseledda män och kvinnor dit för att dö. Ta hem de som redan är där och låt människorna styra sina egna liv. Vad ni än gör, lägg ner vapnen.

  3. Min övertygelse är att människor i grunden inte alls uppskattar att leva under ständigt hot om våld och under extrema förhållanden.

    FN har fastslagit en rad mänskliga rättigheter, och de utgår ifrån att alla människor faktiskt VILL ha grundläggande rättigheter.

    De flesta afghanerna ser helst att de utländska styrkorna stannar kvar och mindre än 10% vill ha talibanerna till makten.

    För övrigt är Sveriges engagemang baserat på ett årligen förnyat FN-mandat, och dessutom är vi inbjudna av den afghanska regeringen för att stödja deras uppbyggnad av ett samhälle som alltför länge legat i spillror.

    För mig känns det naturligt att ställa upp och skapa ett visst mått av säkerhet så att ett civilt samhälle och institutioner kan få växa fram. Därigenom möjliggörs att afghanerna själva kan ta ansvar för sin egen säkerhet.

    Att överge afghanerna skulle radera ut all positiv utveckling vi sett de senaste åren, där exempelvis tillgången till grundläggande hälsovård ökat från 8 till 80 procent.

  4. @ Alfred,
    Du skriver:
    ”Låt människorna i Afghanistan leva som de vill, även om det verkar grymt i våra ögon gör det förmodligen inte det i deras.”

    Citerar som svar komikern Eddie Izzard apropå mordiska diktaturer:

    ”You’re killing your own people? We’ve been trying to kill you for ages, so killing your own people…” *tummar upp*

    Först när man börjar ha ihjäl folk utanför sitt lands gränser verkar det vara okej att sätta hårt mot hårt, men för oss som bryr oss så är även människor som dödas av sin EGEN regering värda lika mycket som alla andra.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: