Skicka Dina kondoleanser till FS18

Idag sörjer vi de svenska stupade soldaterna – en tragedi framför allt för de nära och kära. Två unga män som tagit ett personligt ansvar i att hjälpa ett avlägset land på fötter har tragiskt blivit dödade i sitt viktiga arbete.

Ibland när det talas om vår insats i Afghanistan talas det om att vi ska vinna krig. Sverige är emellertid inte i Afghanistan för att vinna krig utan för att bygga upp ett land där män, kvinnor, pojkar och flickor har någorlunda lika rättigheter. Vägen dit är lång, detta är ett folk som sällan upplevt fred och aldrig upplevt frihet. Det är ett land som saknar allt från vägar till rimliga bostäder, jobb, skolor och sjukhus. Rättsväsende med polis och domstolar är ett nytt inslag i den afghanska vardagen och summa summarum återstår mycket att göra. Men vi ska inte undvika det som är svårt för svårighetens skull.

Hos vissa verkar minnet vara kort – när styrkorna kom in i Afghanistan var det för att slå ner Al-Qaidas terrorister som stöddes av de dåvarande makthavarna Talibanerna, och det har vi arbetat med sedan dess. Den verkligt stora nyheten som kom fram när våra styrkor kom till Afghanistan var under vilka villkor kvinnor och flickor levde under – det vill säga inga rättigheter överhuvudtaget. Ingen skola, ingen rätt till arbete, knappt rätt att gå ut och om man gick ut var man tvungen att gå klädd i burka. Kvinnor hade ingen rätt att gå till någon manlig läkare och eftersom kvinnor inte fick arbeta som läkare (eller något annat) hade man med andra ord ingen rätt till läkarvård. Eftersom det bor drygt 30 miljoner människor i Afghanistan så handlar det om ungefär 15 miljoner flickor, tjejer och kvinnor. Men det är inte bara kvinnorna som far illa i extremismens fotspår.

Tänk er själva, du är en pojke i en avlägsen by med liten eller ingen kontakt med omvärlden. Omständigheterna är hårda och kanske överlever hela familjen vintern. Kanske. En dag får byn besök av några män som kan ge din familj mat så att ni klarar vintern men i utbyte måste du följa med dem. Männen är hotfulla. En tid senare vandrar du i en främmande stad på en marknad bland olika stånd där ortens lokala köpmän försöker sälja sina varor. Du är nervös. Livrädd. Plötsligt ringer den telefon som är kopplad till sprängladdningarna du bär på dig och en tiondels sekund senare blir allt svart. Platsen där du stod omvandlas till ett kaos av skrik och panik. Och från en plats längre bort observerar ett par mörkklädda män förstörelsen med tillfredsställelse.

Under åren som gått har Talibanstyret bytts ut i allmänna val, säkert inte perfekta, flickor har åter få börjat gå i skolan och kvinnor får åter gå ut. I vårt arbete i Afghanistan sätter vi in omfattande biståndsresurser men vi måste också stödja med säkerhet och utbildning till afghanernas egna säkerhetsstyrkor. Annars är allt förgäves.

Läs mer här:

Chatt på DN med Svenska Afghanistankommitténs ordförande.

Två tidigare ISAF-soldater kommenterar händelsen och står upp för vår insats i Afghanistan.

Försvarsmakten berättar om vad som händer med de dödade officerarna.

Huvudartikeln om händelsen.

Statsministern kommenterar.

S-kvinnor kommenterar.

Svenska Dagbladets ledarblogg kommenterar.

Nästa kontingent och övriga soldater på plats fullföljer sina uppdrag.

Kommentarer och önskningar om en mer samlad veteranpolitik.

 

På FS18:s anhörigblogg kan Du skicka kondoloeanser till de stupade soldaternas kamrater och anhöriga.

Konstaterar att även Svenska Dagbladets ledarsida ställer sig starkt kritiska till vänsteroppositionens så kallade bostadspolitik. Frågan är om de denna gång, i sin kommande vårproposition alltså, kommer att fylla ”miljarprogrammet för miljonprogrammet” med åtminstone en endaste miljard. Sist lyckades socialdemokraterna nämligen inte få fram mer än några hundra miljoner, så det där med luftslott och korthus blev ju plötsligt väldigt visualiserat.

Jag kommenterade vänsterpartiernas bostadspolitiska fusköverenskommelse på Moderata Civilkommitébloggen igår. Så gjorde även min kollega Anti Avsan.

Så här skriver Fastighetsägarna om socialisternas planer på att ge bidrag till bostadsbyggande:

- Subventioner i syfte att stimulera byggande utgör en bärande del av det rödgröna förslaget. Av erfarenhet vet vi att subventioner inte fungerar. Investeringsstöd driver kostnadsökningar, risken är också att de permanentas och därmed försenar mer angelägna reformer som skapar stabilitet på hyresmarknaden, avslutar Reinhold Lennebo.

Läser idag att DN.se startar upp en Afghanistanblogg där en soldat med informationsuppgifter ska berätta om sin syn på insatsen och sina upplevelser. Jag tror det är viktigt för allmänheten med dessa möjligheter att följa våra soldater och se deras arbete lite närmare.

I mediarapporteringen kommer främst sådant av ”nyhetsvärde” fram. Och då blir det mest om spektakulära händelser som beskjutningar, sprängningar eller andra hemskheter. Men det är i vardagsarbetet, när det inte händer särskilt mycket av ”nyhetsvärde” som skillnaden görs på plats i detta centralasiatiska land.

Bloggar från Afghanistan:

DN:s Afghanistanblogg

FS 18:s anhörigblogg

Armémuseums blogg: Fredssoldater

Här är min senaste insändare om insatserna i Afghanistan:

Så har det då kommit statistik om arbetslösheten för december. Nivån ligger på drygt 8 % vilket är lägre än vad regeringen och andra bedömmare befarade att den skulle bli. Dessutom görs bedömningen att den högsta nivån arbetslösheten kommer att komma upp i ligger runt 9,5 % istället för befarade 12 procenten.

Enligt information är det lika många människor sysselsatta i dagsläget som det var i augusti 2006. Självklart är det jobbigt för dem som är arbetslösa, men att prognoserna ser mindre dystra ut är bra, för dem som är arbetslös, för dem som känt oro för uppsägning, för företag som ser aningen ljusare tider och för statens ekonomi.

Nu ska man ju aldrig ropa hej för tidigt, men det har under senare tid kommit flera rapporter som alla pekar åt rätt håll. Bland annat från Konjukturinstitutet.

Vid en betraktelse kan vi kanske hoppas att Sverige ändå klarade den svåra internationella krisen förhållandevis väl. Vi har trots krisen en av västvärldens mest stabila statsfinanser. Staten har i stor utsträckning kompenserat kommunsektorn för 2010 års sänkta skatteintäkter på grund av högre arbetslöshet, vilket även gjort att den sektorn klarat sig förhållandevis väl – självklart med ansträngd ekonomi – men inte så illa som det blivit utan extra statsbidrag. Förhoppningsvis med en aning ljusare framtid kommer skatteintäkterna att öka och situationen för kommunerna 2011 och 2012 bli bra.

Utifrån hur känslig både statens och kommunernas budgetar är för arbetslöshet och där igenom sjunkande skatteintäkter så förstår man verkligen hur viktigt det är att fokusera på jobben. Att långsiktigt få ett ökat antal arbetade timmar, fler i arbete, är en viktig fråga för alla oss som bor i Sverige. Ska våra välfärdssystem och välfärdstjänster fungera i framtiden måste vi hela tiden sträva efter full sysselsättning.

Nu är det även dags att, förutom twitter, också försöka möjliggöra blogginlägg via epost. Det kommer helt klart bli lättare att uppdatera även när man inte sitter vid datorn och kan bli lite längre än twitters mycket korta inlägg.

Hittade en ny hemsida som egentligen i huvudsak är ett stapeldiagram över utanförskapets utveckling de senaste åren. Ganska intressant eftersom det visar hur Alliansregeringens arbete, trots lågkonjunktur och finanskris, har varit framgångsrikt. Särskilt intressant är att (1) antalet förtidspensionärer minskat samt att (2) vi kraftfullt skalat upp de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Som Sven-Otto Littorin sa: ”I lågkonjunktur stavas arbetslinjen en aktiv arbetsmarknadspolitik”.

Det är helt enkelt helt naturligt att vi i en lågkonjunktur skalar upp insatserna för att aktivera de som drabbats av arbetslöshet, men till skillnad från våra motståndare är vi fast beslutna att också skala ner insatserna när konjunkturen vänder.

Så har det då äntligen kommit ett besked. GM överens med Spyker Cars om försäljning av SAAB.

Får nu verkligen hoppas att det håller. Det har ju onekligen varit många turer.

Gå gärna in på regeringens hemsida och se Näringsministerns presskonferens.

Till skillnad från hur det brukar låta, är det intressant att nu för tiden kräver i princip alla sänkt skatt på pensioner – sänkt skatt är ju inte alltid något som brukar framhållas. För min del uppskattar jag därför när många kräver sänkt skatt.

Moderaterna vill fortsätta sänka skatten för pensionärer och har tidigare förslagit detta varje år mellan 1974 och 2004. Vi vill i framtiden även fortsätta att förbättra välfärdstjänsterna. Sverige har en åldrande befolkning och allt färre ska försörja allt fler, därför behövs alla som kan och vill jobba på arbetsmarknaden. Det kräver fler jobb.

 Hela samhället drabbas nu av den värsta internationella lågkonjunkturen sedan depressionen på 1930-talet. För att lindra för pensionärerna har Alliansregeringen vid två tillfällen sänkt skatten på pension med totalt 6 miljarder kronor, riktat till de med lägst pensioner. Detta är de första skattesänkningarna för pensionärer sedan den förra borgerliga regeringen för snart16 år sedan.

 Alliansregeringens politik för äldre bör ses i sin helhet. 17 miljarder till kommunerna för att stärka upp bland annat äldreomsorgen, en miljard i riktad satsning till äldre och sänkt skatt för pensionärer är några av våra satsningar. För den som är över 65 år och väljer att jobba finns dessutom ett extra högt jobbskatteavdrag.

 Pensionssystemet bygger på en bred politisk överenskommelse mellan Socialdemokraterna och de fyra borgerliga partierna som beslutades 1994 och 1998. Systemet är självständigt och pensionsnivåerna bestäms inte av politiker. Istället ska pensionerna spegla samhällsutvecklingen i stort, och när våra exportmarknader drar i nödbromsen, många förlorar jobbet och finansmarknaderna havererar får det konsekvenser för hela samhället. Även för pensionärerna.

 Grunden är att pensioner i huvudsak betalas genom att människor jobbar och att deras arbetsgivare därmed betalar in pensionsavgifter. När färre jobbar blir det därför färre inbetalningar och mindre pengar att fördela. Fördelen är att systemet klarar stora påfrestningar och inte bygger upp stora underskott, vilket det förra systemet gjorde. Om detta råder det politisk enighet.

 Nu handlar debatten om varför skatten på pension är högre än för arbetsinkomster, d.v.s varför inte även pension omfattas av jobbskatteavdraget. Precis som tidigare nämnts har inte skatten höjts för pensionärer, tvärtom. Vidare är jobbskatteavdraget inget unikt för Sverige, liknande skattelättnader finns i de flesta industriländer och skälen är många och verkligheten krass. Ett permanent utanförskap som blivit högre efter varje lågkonjunktur sedan 1970-talet i kombination med en allt äldre befolkning ställer Sverige inför stora utmaningar. Utan fler jobb i nästa högkonjunktur står vi inför framtida nedskärningar i välfärden och ännu lägre pensioner.

 Det finns forskning som visar på att jobbskatteavdrag leder till varaktigt högre sysselsättning samtidigt som konsumtionen stärks. När det lönar sig mer att arbeta då ökar också sysselsättningen på lång sikt. I den mörkaste av lågkonjunkturer krävs därför att vi inte bara satsar för stunden utan också tänker på framtiden.

Har nu äntligen lagt upp ett axplock av mina debattartiklar under fliken med samma namn.

Vissa förslag och debattinlägg får en stor andel av, framför allt, borgerligheten att gå igång.

 Denna gång har vår partisekreterare Per Schlingmann dryftat sig till att i en intervju i Veckans Affärer ha synpunkter om kvinnor i bolagsstyrelser och att antalet borde öka. Om inte förbättring sker till 2014 får Moderaterna överväga kvotering till bolagsstyrelserna så som man gjort i Norge. Enligt den information jag har hört med ett bra resultat, både utifrån andelen kvinnor i styrelserna och att företagen går bra.

 Utifrån borgerliga ledarsidor, många borgerliga politiker och debattörer får borgerligheten inte ens tänka tanken – kvotering är helt tabu.

 Motiven är fler, kvotering är vänster, kvotering är ett hot mot individen, kvotering är ett ingrepp i äganderätten, kvotering strider mot tanken att den mest kompetenta blir utsedd. Kvinnor som finns på högre poster om kvotering finns, kommer att känna att de inte fick posten på grund av sin kompetens. Förmodligen finns det fler argument som jag nu i skrivande ögonblick inte kan erinra mig.

 Självklart kan det finnas delar av argumenten som är helt adekvata. För visst är det ett visst ingrepp i äganderätten om man via lagstiftning reglerar hur en styrelse ser ut. Men å andra sidan har vi andra lagregleringar om hur man får driva sina företag – så vissa ingrepp finns redan i dagsläget, frågan är väl egentligen var gränslinjen går för vad som är okay. Om sedan kommer in på begreppet kompetens blir det alltid svårare. För visst ska man utse den mest kompetenta och mest lämpliga till olika poster – frågan är emellertid alltid hur man värderar kompetens. Formell kompetens är förhållandevis lättmätt, men all informell kompetens som värderas är alltid svårare.

 För att nu inte göra detta inlägg allt för långt kan jag för min egen del konstatera att antalet kvinnor i bolagsstyrelser inte är den mest prioriterade frågan för min del när det gäller jämställdhet. För min del handlar det istället om varje individs möjlighet att komma till sin rätt. För i min värld måste det bli självklart att jag som individ blir bemött för den jag är, vare sig jag är pojke, flicka, kvinna eller man. Så är det inte idag. Varje dag förväntas pojkar vara på ett sätt och flickor på ett annat. Ta bara klyschan att flickor gråter och pojkar blir arga. Jämställdhet för mig är inte att flickor ska leka med bilar och pojkar med dockor. Jämställdhet för mig är när de flickor som vill leka med bilar får göra det utan höjda ögonbryn, och de pojkar som vill leka med dockor får göra det, utan att någon undrar. Dit har vi fortfarande 2010 en bit. En viktig del i jämställdhetsarbetet måste börja i förskolan och skolan – därför skulle jag vilja ha en jämställdhetsmärkning för just dessa enheter.

 Slutligen har jag ingen synpunkt på de val som vi som individer gör – det är upp till varje människa. Men jag blir irriterad när människor bemöts fördomsfullt för att de har gjort ett ovanligt val.