Moderaterna har en tydlig idé om hur vi vill att Sverige ska utvecklas. Vi vill att Sverige ska bli ett föregångsland. Ett viktigt mål är att uppnå full sysselsättning. Med det menar vi att alla som kan arbeta ska få möjlighet att göra det efter sin egen arbetsförmåga.

 Vår politik för full sysselsättning har utgjort en hörnpelare sedan Alliansen vann regeringsmakten 2006. Under lång tid hade den förda politiken snarare riktat in sig på att gömma undan människor i olika typer av åtgärder, än på att hjälpa människor tillbaka till arbete och egen försörjning.

Vi gick till val på att byta bidragslinjen mot arbetslinjen. Drivkrafterna för arbete har ökat genom skattelättnader med fokus på låg- och medelinkomsttagare. Ett vårdbiträde med en månadslön på 21900 kr får nu behålla en hel extra månadslön under ett år i jämförelse med 2006.

 Därtill har viktiga insatser skett för att förhindra uppsägningar i kommuner och landsting genom rekordstora stöd till dem för att motverka sjunkande skatteintäkter. Förbättra förutsättningarna för entreprenörskap är genomförda  och för att stärka matchningen på arbetsmarknaden har Arbetsförmedlingen tillförts stora resurser. Därtill har satsningar gjorts på fler utbildningsplatser, och satsningar på infrastrukturprojekt, t.ex. började äntligen utbyggnaden av E22 till motorväg i veckan.

Trots den värsta ekonomiska krisen sedan 1930-talet så minskar utanförskapet. Totalt har utanförskapet minskat med 19 952 helårspersoner i Skåne län sedan 2006, enligt SCB.

Alliansen har en politik för att möta framtidens utmaningar, vi har börjat ett arbete för ett välmående samhälle som ser problem och sätter in åtgärder för att lösa dem. Vi vill se framåt och hitta lösingar – inte se bakåt.

Dagarna består nu till stor del av kampanjande. Jag har varit i bland annat, Ystad, Lund, Staffanstorp och Skurup. Det blir tidiga mornar och sena kvällar med många bra samtal om vår politik och det rödgröna alternativet.

De flesta samtalen jag har med folk handlar om jobben, som är vår mest prioriterade fråga. Ett slående samtal jag hade, var med en person som arbetade på Arbetsförmedlingen. Samtalet kom snart att handla om RUT-avdraget.

Eftersom han hade jobbat på Arbetsförmedlingen, hade han med egna ögon sett hur folk hade gått från utanförskap och bidrag till arbetsgemenskap och egen inkomst. Han menade på, att det var ”helt galet” att de rödgröna ville slå undan benen på dem som hade fått jobb tack vare reformen.

RUT genererar inte bara pengar till det allmänna, med arbete kommer även erfarenhet, trygghet och stolthet. Dessutom har de som fått arbete genom RUT-reformens införande numera pensionsgrundande inkomst samtidigt som en tidigare svart sektor har blivit vit. Detta gynnar människor som ofta befunnit sig långt från arbetsmarknaden som kvinnor och invandrare. Vad kommer det att innebära för samhället om människorna i dessa branscher om de förlorar jobbet efter valet?

För mig så är det helt ofattbart hur man kan vara emot en reform som givit tusentals arbeten till människor. Synen på arbete skiljer således Alliansen diametralt från de rödgröna. Vi vill fortsätta utveckla arbetslinjen med fler jobb till alla som vill och kan arbeta samt värna starka offentliga finanser med ordning och reda i ekonomin. Det behövs för att klara välfärden och förbättra Sverige till ett föregångsland där alla människor behövs och kan forma sin egen framtid genom eget arbete.

Standard svaret från oppositionens vänsterpartier är att om vi bara betalar mer skatt, eller inte sänker skatter då har vi råd med all välfärd.

Det kan ju möjligen låta rimligt och vara korrekt om man ser till en kortsiktig enskild åtgärd eller över huvudtaget ser till enbart ett enskilt år.

Långsiktigt finns det bara ett sätt att finansiera välfärd och det är att vi har människor i arbete.

Det är detta valet handlar om – antingen ska vi långsiktigt arbeta för att byta trenden att människor stoppas in i olika system och döljs (glöms bort?). Eller så ska vi hitta alla olika vägar det går för att skapa just en bättre fungerande arbetsmarknad där människor får plats. Där vi från politiken erbjuder olika vägar till ett arbete. Där man får plats även om man inte är ”perfekt”.

Vi har gjort mycket men självklart finns det mycket mer att göra. Vår utgångspunkt är att skapa ett samhälle där människor behövs på arbetsmarknaden. Vi vill hitta de verktyg som behövs just för att få arbetsgivare att våga anställa fler, och där jobben blir fler.

Långsiktigt finns det bara ett sätt för ett samhälle att klara av sin välfärdsåtaganden – det är genom att fler arbetar, det finns ingen annan väg om vi även i framtiden vill ha ett samhälle som utvecklas!

När jag var liten levde jag i ett samhälle där det mesta i vardagen var styrt av politiker och av myndigheter.

Hela klassen fick vandra i väg samtidigt till folktandvården för årlig kontroll, och om man av olika skäl ville gå till en annan tandläkare krävdes det mycket skrivkunniga och argumenterande föräldrar.

Tal om att kunna välja skola fanns över huvudtaget inte.

Därutöver hade vi den stora möjligheten att se TV 1 och lyssna på Sveriges Radios radioprogram. TV 2 kom på 1969, vilken revolution. När jag ville lyssna på bra radio fick jag försöka ratta in radio Luxemburg.

När sedan förskolan började växa fram var det otänkbart att den skulle kunna drivas av någon annan än kommunen. Det kom ett företag som ville driva förskolor, men det förbjöds i lag, en lex pysslingen infördes.

Frågan om att myndighetsförklara människor är ytterst grunden för att jag blev moderat. Att ha ett samhälle som inskränker individens rätt till andra, ibland annorlunda, vägar tycker jag är helt fel.

Jag kan konstatera att alla steg i vårt samhälle mot mer frihet, mot valfrihet, mot möjlighet till andra val har genomförts av borgerliga regeringar. Fri radio och tv, rätten att driva förskolor, friskolereformen, valfrihet i äldreomsorgen och hemtjänsten. Under denna mandatperiod har detta ytterligare stärkts genom lagen för valfrihet, vårdval i primärvården och omreglerinen av apoteksmarknaden. Därutöver har det lagts förslag om större valmöjligheter för arbetslösa. Självklart är det viktigt att arbeta vidare i samma riktning. Det finns mycket kvar att göra.

Att tro på människors förmåga är för mig grundläggande för mitt politiska ställningstagande.

Valfrihet är att ge människor lite mer frihet!

Våra barn ska inte erbjudas knark i skolan, därför måste vi arbeta mot nolltolerans. Framför allt i våra skolor.

Varje dag förs narkotika in över våra gränser till Skåne. Denna säljs vidare på gator och skolgårdar och leder till missbruk, kriminalitet och utanförskap. Vi ska förstärka samarbetet mellan tull, polis, skola och socialtjänst. Det krävs krafttag.

Därför är den satsning som polisen nu gör tillsammans med ett tiotal övriga myndigheter för att komma åt den grova kriminaliteten mycket viktig. För självklart ligger grov brottslighet bakom tillgången till just narkotika.

Vi kan aldrig vila i denna fråga – för knarket förstör alldeles för många människors liv.

Har nu lyssnat på vänsterpartiernas tre ledare i ekots morgonutfrågningar. Det jag finner mest intressant är att de å ena sidan skäller som bannhundar när det gäller de skattesänkningar som Alliansen genomför till vanligt folk med ett arbete, men å andra sidan hela tiden poängterar att de inte ska höja skatten igen (möjligen med undantag av Ohly då).

Men hur var det nu då – i debatter lyfter de fram hur hemska vi från alliansen är som sänkt skatter, det går ju inte att göra i deras välfärdssamhälle – orättvisa är vi också. Men varför går de då inte till val på att höja dem, dessa orättfärdiga skattesänkningar.

Kan det vara så att även de kan se att merparten av skattesänkningen har gått till vanliga människor med vanliga jobb. Att ett vårdbiträde har fått motsvarande en extra månadslön netto per år i plånboken. Att våra åtgärder faktiskt gjort det mer lönsamt att arbeta – något vi gick till val på 2006 och något vi fortfarande står upp får. Det måste alltid löna sig att arbeta.

Grunden för vår välfärd är att människor har ett arbete, att några vill starta företag, att företag vill anställa. Utan dessa parametrar finns det inget att fördela.

I alliansen Sverige vill vi att det ska löna sig att arbeta.

Människor ska vilja starta företag, och

Företag ska vilja anställa.

Framtiden handlar alltså om jobben, och om hur vi skapar bäst förutsättningar.

Det är bara om vi har en fungerande arbetsmarknad som inkomsterna ökar på riktigt, och när dessa ökar kan vi satsa mer på skola, sjukvård och omsorg, och andra angelägna områden.

Pengar in är en förutsättning för att vi politiker ska kunna ge pengar ut. Och vi får aldrig glömma att pengarna är skattebetalarnas, vi får enbart mandat att förvalta dem på bästa sätt.

Att den viktigaste jämställdhetsfrågan är frågan om att slippa utsättas för våld är självklar. Det visar även en undersökning som Moderatkvinnorna låtit göra. En mycket stor majoritet av kvinnorna anser att slippa utsättas för våld i nära relation eller ute på gatan är den i särklass viktigaste frågan för jämställdhet.

Politiskt är väl alla politiker benägna att instämma – att utsättas för våld i hemmet där man ska känna sig trygg, eller ute på gatan är förödande.

Alliansen har under denna mandatperiod gjort mycket för att stärka upp arbetet mot våld i nära relationer och våld i allmänhet. Vi har satsat mer än en miljard kronor, insatserna ser du här:

Den 1 juli 2007 skräptes socialtjänstlagen vilket tydliggjorde socialnämndens ansvar för omhändertagandet av våldsutsatta kvinnor och barn.

Den 1 juli 2009 skärptes straffet för mord från fängelse i tio år eller på livstid – till fängelse i lägst tio år och högst 18 år eller på livstid. Syftet med lagändringen är att skapa utrymme för en mer nyanserad straffmätning för mord och en höjd straffnivå för det tidsbestämda straffet för detta brott.

Den 1 juli 2010 skärptes straffen för allvarliga våldsbrott och för grovt vållande till annans död. Lagändringarna syftar till att öka spännvidden mellan straffen för brott i allmänhet och att skärpa straffen vid återfall i brott. Generellt höjs straffen för allvarliga våldsbrott genom att det vid bedömningen av straffvärdet särskilt ska beaktas om gärningen inneburit ett allvarligt angrepp på någons liv eller hälsa eller trygghet till person.

En särskild handlingsplan med 56 konkreta insatser mot mäns våld mot kvinnor har tagits fram.

Totalt har regeringen satsat drygt en miljard kronor under mandatperioden för att förebygga och motverka mäns våld mot kvinnor. Bland annat har regeringen tillfört kommunerna 109 miljoner kronor per år 2007-2008 för detta syfte. Även statsbidraget till kvinnojourer, brottsofferjourer och mansmottagningar stärks genom handlingsplanen.

Sedan 2006 har Sverige fått 2 800 fler poliser. Enligt den Nationella trygghetsundersökningen (NTU) har antalet människor som känner sig otrygga eller oroliga för att utsättas för brott nu börjat minska.

Nationellt centrum för kvinnofrid har på uppdrag av regeringen tagit fram en handbok och verktygslåda, spårsäkringssats eller ”rape kit” i syfte att förbättra omhändertagandet av sexualbrottsoffer inom akutsjukvården.

Sedan 2006 har möjligheterna för den som är utsatt att få hjälp har förbättrats. Den virtuella ungdomsmottagningen, www.umo.se som startades 2008 hade under sitt första år långt över en miljon besök.

Kvinnofridslinjen (www.kvinnofridsinjen.se) är en dygnetruntöppen telefonlinje (020-50 50 50) som öppnades under 2008. Under år 2009 togs där emot över 40 000 samtal.

Kvinnojourer och den ideella sektorn är viktiga aktörer som fått ökade resurser. Medel till nio nya skyddade boenden med 185 platser har finansierats för att ge skydd åt personer utsatta för hedersproblematik.

Boverket och länsstyrelserna har getts uppdrag att stärka tryggheten i stads- och tätortsmiljöer ur ett jämställdhetsperspektiv. Till detta ändamål har 45 miljoner kronor avsatts.

Under 2010 ska länsstyrelserna fortsätta att främja och lämna stöd till insatser för att motverka hedersrelaterat våld och förtryck. Totalt omfattar beslutet 36 miljoner kronor.

Betydligt fler förövare har fått möjligheten att inom ramen för kriminalvård och frivård genomgå behandlingsprogram. Deltagandet ökade med 60 procent mellan åren 2007 och 2009.

Jag känner mig stolt över den som är genomfört och det som är på gång. Att Alliansen med sådant allvar tar tag i dessa frågor – som för dem som drabbas skapar sådant lidande.

Viktiga frågor att fortsätta arbeta med är att se över straffen för sexualbrott, kriminalisera förföljelse av annan person och fortsätta verka för synliga poliser. Från Alliansen sida vill vi fortsätta det viktiga arbetet för rätten att slippa utsättas för våld.

Emellan åt – faktiskt allt för ofta – förs diskussioner utifrån religon eller etnisitet. När vi uttrycker oss buntar vi allt för ofta ihop alla från en grupp muslimer, eller det aktuella just nu romer. Det kan även vara araber, judar, kristina, vita eller svarta.

I dagens DN finns en artikel om att en stor andel amerikaner tror att Presiden Obama är muslim och i artikeln skrivs det att det är desinformation från bl.a. republikanerna som sprider denna. Det vill säga, i artikeln som jag läser den, är det negativt att vara muslim. Hur det kan komma sig tycker jag vi alla måste fundera över. Att man sedan vill utpekas för att tillhöra den religonen man gör, kan jag har respekt för. Men jag tycker inte om tonläget i reportaget.

Måste vi inte som människor mer fundera över hur vi uttrycker oss. Vad vi lägger för innebörd i vad vi säger? Det är viktigt.

Jag vet nämligen inte vad som är signifikant för en vit, en svart, en rom, en kristen, en muslim, en jude. Det enda jag vet är att vi är alla människor, vi kan komma från olika länder, ha olika religoner, olika utbildningsnivåer, ha växt upp med olika kulturer. Men i grunden vill vi samma sak. Vi vill ha fred, vara lyckliga, se våra barn växa upp, ha mat på bordet och allt annat helt vardagligt.

Tittar vi tillbaka på historien kan vi ju konstatera att grunden för de största brott som begåtts, folkmord, använder sig man just av propaganda där man pratar om grupp och inte om individ.

I mitt samhälle bor det människor av olika sort som gör gott eller ont, inte grupper. Jag är ansvarig för mig och mitt sätt att vara.

Jag kan inte som vit kristen kvinna vara ansvarig för mord begådda av fundamentalistiska kristna arbortmotståndare i USA. Lika lite kan en mörk muslimsk man vara ansvarig för ett självmordsattentat i Irak utfört av en fundamentalistiskt muslimsk grupp.

Vi måste göra skillnad och stå upp för varje individ!

Alliansen har ju tagit bort den statliga fastighetsskatten på bostäder under denna mandatperiod – nu förtiden betalar vi i stället en kommunal avgift. Denna avgift är 0,75 % av taxeringsvärdet i småhus, med ett tak för hur stor avgiften får vara som är satt till 6 400 kronor (ungefär). Bor man i flerfamiljshus tas fastighetsavgiften ut med 0.4 % av taxeringsvärdet och motsvarande tak är 1300 kronor per lägenhet.

Denna förändring har skapat det som var den stora kritiken mot fastighetsskatten, en förutsägbarhet och en begränsning av kostnaden för dem som bor.

Vänsteroppositionen tycker nu att detta är orättvist – det finns ju dyra villor – varför ska ägarna av dessa slippa betala över takvärdet – dessa rika lycksökare ska åtminstone få betala för sig – det är rättvisa det i vänsterpartiernas janteretorik. Dessutom ska ju dessa rika snubbar betala förmögenhetsskatt – någon ordning på torpet måste det ju vara!

Detta har socialdemokraterna och vänsterpartiet framfört sedan förändringarna genomfördes! Miljöpartiet föll in i retoriken när uppgörelser började göras.

Nu har man tydligen fått kalla fötter. Det började med att miljöpartiet inte anser att man både ska behöva betala fastighetsskatt och förmögenhetsskatt. Därefter har nu socialdemokraternas ekonomiska talesman meddelat att gränsvärdena man satt nog inte ska gälla – men man återkommer med besked.

Min fråga till dessa partier är varför då? Ni brukar ju anföra att alla dessa rika ”läskiga” personer visst har råd – har man råd med ett dyrt hus då har man minsan råd att betala brukar ni ju anföra. Fast visst ja, jag glömde att man har konstaterat att det visst finns några enstaka personer som bor i hus med högt taxeringsvärde men inte har så höga inkomster. För dessa införs begränsningar, max 4 % av inkomsten…så är vi tillbaka där vi var, innan skatten blev en kommunal avgift med ett tak för kostnaden.

Så alla husägare, vad som kommer att gälla om vänsterpartierna får styra vårt land det är det ännu ingen som vet.

Jag vet i alla fall att socialdemokratisk janteretorik är förädisk. För i deras värld är det alltid någon annan som drabbas. Det vill säga de där allra rikaste, vilka nu dessa är. Eller hur är det nu?

Det är väl bara i Sverige man kan göra negativa nyheter på ökad service.

Morgonens nyhetssändning började med att antalet apotek ökat och att man ser ytterligare ökning framöver. Branschen ser detta som positivt och anser att den ökade tillgängligheten är bra. Något jag enbart kan instämma i.

Förvånande blir då vinklingen av nyheten – det finns nog för många apotek i Löddeköpinge och man lyckas hitta en kvinna som just tror detta. Fast i detta land ska man kanske inte bli förvånad – kan man göra något negativt så gör man det.

Själv kan jag konstatera att ökad apoteksservice enbart är av godo för oss som handlar på apoteket! Kan även konstatera att kunna köpa allergipiller i kassan på bensinmacken en vardagkväll när allergin satte in som värst eller kunna köpa hostmedicin till en anhörig en söndagseftermiddag på livsmedelsbutiken gör åtminstone mitt liv lättare.

Fram för än mer ökad service det förenklar tillvaron!