Idag sörjer vi de svenska stupade soldaterna – en tragedi framför allt för de nära och kära. Två unga män som tagit ett personligt ansvar i att hjälpa ett avlägset land på fötter har tragiskt blivit dödade i sitt viktiga arbete.
Ibland när det talas om vår insats i Afghanistan talas det om att vi ska vinna krig. Sverige är emellertid inte i Afghanistan för att vinna krig utan för att bygga upp ett land där män, kvinnor, pojkar och flickor har någorlunda lika rättigheter. Vägen dit är lång, detta är ett folk som sällan upplevt fred och aldrig upplevt frihet. Det är ett land som saknar allt från vägar till rimliga bostäder, jobb, skolor och sjukhus. Rättsväsende med polis och domstolar är ett nytt inslag i den afghanska vardagen och summa summarum återstår mycket att göra. Men vi ska inte undvika det som är svårt för svårighetens skull.
Hos vissa verkar minnet vara kort – när styrkorna kom in i Afghanistan var det för att slå ner Al-Qaidas terrorister som stöddes av de dåvarande makthavarna Talibanerna, och det har vi arbetat med sedan dess. Den verkligt stora nyheten som kom fram när våra styrkor kom till Afghanistan var under vilka villkor kvinnor och flickor levde under – det vill säga inga rättigheter överhuvudtaget. Ingen skola, ingen rätt till arbete, knappt rätt att gå ut och om man gick ut var man tvungen att gå klädd i burka. Kvinnor hade ingen rätt att gå till någon manlig läkare och eftersom kvinnor inte fick arbeta som läkare (eller något annat) hade man med andra ord ingen rätt till läkarvård. Eftersom det bor drygt 30 miljoner människor i Afghanistan så handlar det om ungefär 15 miljoner flickor, tjejer och kvinnor. Men det är inte bara kvinnorna som far illa i extremismens fotspår.
Tänk er själva, du är en pojke i en avlägsen by med liten eller ingen kontakt med omvärlden. Omständigheterna är hårda och kanske överlever hela familjen vintern. Kanske. En dag får byn besök av några män som kan ge din familj mat så att ni klarar vintern men i utbyte måste du följa med dem. Männen är hotfulla. En tid senare vandrar du i en främmande stad på en marknad bland olika stånd där ortens lokala köpmän försöker sälja sina varor. Du är nervös. Livrädd. Plötsligt ringer den telefon som är kopplad till sprängladdningarna du bär på dig och en tiondels sekund senare blir allt svart. Platsen där du stod omvandlas till ett kaos av skrik och panik. Och från en plats längre bort observerar ett par mörkklädda män förstörelsen med tillfredsställelse.
Under åren som gått har Talibanstyret bytts ut i allmänna val, säkert inte perfekta, flickor har åter få börjat gå i skolan och kvinnor får åter gå ut. I vårt arbete i Afghanistan sätter vi in omfattande biståndsresurser men vi måste också stödja med säkerhet och utbildning till afghanernas egna säkerhetsstyrkor. Annars är allt förgäves.
Läs mer här:
Chatt på DN med Svenska Afghanistankommitténs ordförande.
Två tidigare ISAF-soldater kommenterar händelsen och står upp för vår insats i Afghanistan.
Försvarsmakten berättar om vad som händer med de dödade officerarna.
Svenska Dagbladets ledarblogg kommenterar.
Nästa kontingent och övriga soldater på plats fullföljer sina uppdrag.
Kommentarer och önskningar om en mer samlad veteranpolitik.
Skicka Dina kondoleanser till FS18
På FS18:s anhörigblogg kan Du skicka kondoloeanser till de stupade soldaternas kamrater och anhöriga.


